grandkrug.blogg.se

 

Douro är en vinregion i Portugal i floden Douros dalgång i regionen. Den kallas ibland för Alto Douro på grund av att den finns situerad en bit uppströms från Porto. Skyddad av kringliggande berg från klimatpåverkan. Douro har regionens högsta appellations och kvalitetsbeteckning DOC. Medans området främst betecknas för Portvin, så producerar man även bordsviner här. Portvinerna går inter under appellationen Douro DOC, utan buteljeras som Porto DOC. De enklare vinerna från Douroregionen går under beteckningen Duriense VR (som fungerar som en lägre variant av Vinho Regional).

 

Vinerna som produceras varierar stort i stil. Från lätta vita aromatiska viner till röda medelfylliga uttrycksfulla viner i Bourgognestil och vidare mot tyngre röda varianter som får tankarna att gå mot Bordeaux. 

 

Regionen delas vanligtvis in i tre olika deldistrikt. Från Väster till öster i följd:

 

-Baixo Corgo är den mildaste delregionen med mest nederbörd.Här finns i runda slängar 14000 hektar planterade vinodlingar. Även om detta var det distrikt som planterades först av alla, så anses det nuförtiden vara det som ger sämst kvalitet av de tre. 

 

-Cima Corgo är regionens största vindistrikt med 19000 planterade hektar centrerade kring byn Pinhao. Och det är även i Pinhao där de främsta och mest berömda Quintas (typ Bodegas) ligger. 

 

-Douro Superior är den varmaste och torraste regionen och sträcker sig hela vägen till den spanska gränsen. Här finns 8700 hektar vinodlingar planterade och är en källa till viner av mycket god kvalitet. Då detta är den minsta av de tre delregionerna så är detta även det som odlats upp sist, men som ändå expanderar aggressivt. 

 

Terrasserade vingårdar är mycket vanliga i Douroregionen. Vingårdarna för Portvin planteras vanligtvis på Glimmerskifferjordar medans områden med mer Granitbaserad jordmån används till bordsvinsproduktionen. 

 

Det man vanligtvis tycker är svårast med viner från Portugal är druvsorter. En vanlig konsument har nämligen jävligt sällan någon som helst koll på vilka druvor som används i produktionen av dessa viner. Huvuddruvorna är Bastardo, Mourisco Tinto, Tinta Amarela, Tinta Barroca, Tinta Cao, Tinta Roriz, Touriga Francesca och Touriga Nacional. Samt de vita druvorna Donzelinho Branco, Gouveio, Malvasia Fina, Rabigato och Viosinho. 

 

Ett stort antal druvsorter växer i Douroregionen där de flesta av de är lokala portugisiska druvor. Under en lång tid så studerades druvorna inte särdeles väl. Vinodlingar med blandade druvsorter blev därför normen och det var inte förrän på 1970-talet som en pionjärinsats såg till att man lyckades identifiera ett antal druvtyper: Touriga Nacional, Touriga Franca, Tinta Roriz, Tinta Caooch Tinta Barroca som de mest mörka druvsorterna. Tinta Amarela och Sousao tillhör de druvor som på senare tid har lockat till sig mer intresse. Det är väl bra att man vet vilka druvor som finns planterade, men arbetet var framförallt viktigt för att kunna utveckla en ny typ av högkvalitativa Douroviner. Vilket även märks i produktion av Portvin, då större fokus på druvorna används även där. Många Quintas planterar numera om sina vingårdar på ett sådant sätt att den gamla "Gott-och-blandat-mentaliteten" suddas ut och att bara en druvsort finns planterat på ett givet fält. Men äldre och blandade fält kommer vara en del av produktion en lång tid framöver, trots den mer moderna approachen.

 

Kring Porto som tidigare nämnt gör man det vin som fortfarande är viktigast för vinproducenterna. Druvorna plockas för hand och läggs i stora lagares (svida stenkar) där de pressas och krossas genom traditionell fottrampning. Eller av nymodiga mekaniska anordningar som är konstruerade för att efterlikna mänsklig fotkraft. Musten tillåts sedan att börja jäsa, men vid ungefär sex procent alkohol avbryts jäsningen. Detta genom att man tillsätter vinsprit. Vinet behåller då en del av sin naturliga sötma. Vinerna får sedan lagras på fat, ofta i förorten till Porto: Vila Nova de Gaia nära atlantkusten. 

 

Portvin delas in i olika stilar. Detta beroende på lagringstid och om de är från en enskild årgång eller en blandning av flera. Men, de har gemensamt att de alltid är söta i olika grad. 

 

Ruby är en blandning av olika årgångar. Med en fatlagring på ungefär tre år. Vinerna är lätta i karaktären och relativt fruktiga. De är avsedda och producerade för att drickas unga. 

 

Tawny kan uppträda på många olika sätt, men är traditionellt en blandning på flera olika årgångar. Dessa har genom längre fatlagring antagit en färg som kallas för Tawny. Som drar från läderbrunt med röda nyanser. 

 

Colheita betyder skörd. Detta är ett vin från ett specifikt år som fått lagras på fat i minst sju år. Men i praktiken oftast mycket längre. Vinerna bör visa samma färgnyanser som en vällagrad Tawny samtidigt som de återspeglar skördeförhållanden från det specifika året det skördades. 

 

Premium Ruby är en blandning från olika vingårdar. Det får sedan fem års lagring på fat. Kallades tidigare för Vintage Character. 

 

Late Bottle Vintage är ett portvin från en angiven årgång som sedan får lagras mellan fyra till sex år på ekfat. 

 

Vintage Port är den kraftfullaste typen av Portvin. Görs på skörden av en angiven årgång, men bara på basvin och druvor som uppnår exceptionell kvalitet. Vinet lagras ungefär två år innan man väljer att buteljera det. Det behöver sedan en lång tid på sig på flaska för att mogna. De bästa årgångarna så väljer producenterna att blanda från olika vingårdar, medans man vid sämre år buteljerar vingårdsbetecknad Vintage Port. 

 

White Port är ett vitt portvin som varierar i stil från torrt till sött och som sällan lagras mer än 18 månader innan buteljering, och då oftast på cement eller ståltankar. Den vita stilen av port utgör en otroligt liten del av den totala produktionen.