grandkrug.blogg.se

Moseldalen anses som ett av de mest imponerande vinlandskapen i världen. Floden, som gett regionen sitt namn, slingrar sig i nordvästlig riktning mellan Hunsruck och Eifel med kurs mot Rhen, där i stort sett alla de branta sluttningarna är täckta av vinrankor.

 

I Tyskland är Mosel det område vars viner har mest karaktär. Därför är områdets torra, fruktiga, halvtorra eller ädelsöta drycker svåra att överträffa. Särskilt då vinerna stöttas av en syraskiftning i texturen som hjälper till att ge balans gentemot fruktkoncentrationen och sötman. Tilsammans så ger detta något av ett fyrverkeri av viner fullsprängda av mineral och driven frukt. 

 

Varför blir det så här då?

Jo, förklaringen är en kombination av det extrema geografiska läget som Mosel åtnjuter tillsammans med de ytterst fördelaktiga mikroklimatet på sluttningarna, där solens strålar når varenda druva. Värmen från solen lagras sedan av devon- och skifferjordar (som till stor del präglar hela undre och mellersta delen av Mosel, detta medans den tredje delregionen Obermosel präglas av jordar baserade på musselkalk).Tack vare vattenytans tempererande funktion så uppstår det ett klimat som ger druvorna precis den värme som de behöver för att mogna och som är tillräckligt milt för att göra rättvisa åt Rieslingdruvan aromatiska fördelar. 

 

Vinbondens arbete kring de branta sluttningarna är inte det lättaste. Faktiskt väldigt ansträngande. Ofta så växer nämligen vinrankorna på smala och nästan otillgängliga terrasser som hindrar alla försök till att förenkla skörd- och vingårdsarbetet genom att använda maskiner. Allt får helt enkelt göras för hand, vilket blir otroligt tidskrävande i den branta och svårarbetade miljön. Men, man har de senaste årtiondena byggt små järnvägar som sträcker sig från flodbanken uppför sluttningarna så att druvor och vingårdsarbetare kan transporteras upp och ner för vinbergen. Detta gör så att till och med de mest otillgängliga lotterna kan skördas. 

 

Trots det enorma arbetet bakom så tillhör Moselvinerna de mest prisvärda vinerna i hela Tyskland. Även om skördeuttaget på cirka 135 hektoliter per hektar är i det högsta laget rent kvalitetsmässigt. 

 

När man låter tankarna vandra mot Mosel och Riesling glömmer man ofta att det i stort sett bara varannan ranka som skördar Riesling. Den övriga arealen på vinbergen utgörs av ungefär 15 procent Muller-Thurgau och den gamla sorten Elbling (som utgör en stor del av regionens produktion av mousserande vin) står för ungerfär 10 procent av arealen. Elbling hittas främst i den övre delen av Mosel, mellan Trier och Luxemburg, kallad Obermosel.

 

Vid den övre delen av Mosel är det Trier som utgör vinodlingens centrum. Biskoparnas gamla vingods och stiftelsen Staatliches Friedrich.Wilhelm-Gymnasium bidrar med kultur genom sina gamla och ärovördiga källare. Vilket fungerar som en kontrast då Obermosel mest är känt för sina moderna fabriker för mousserande viner. 

 

Bifloden saars nedre lopp bildar den naturliga ramen för den sydligaste delen av vinregionen Mosel. Mosel som vinregion ligger på samma breddgrad som Rheinhessen eller Norra Pfalz, men betraktas fortfarande som en väldigt nordlig vinregion. 

Viner från distriktet Saar är ofta väldigt syrabetonade, men kan under goda år tillhöra den grupp av viner med mest finess i hela Moseldalen. Förklaringen till Saar-Rieslingens karaktär hittar man i utformningen av vinbergen, som på sina lägre sluttningar sällan har söderläge. De kan då per automatik inte fånga upp lika mycket solljus och värme som andra mer nordliga grannar i mellersta Mosel kan. Till skillnad från den större bilden av Mosel så är vinrankorna och odlingarna mycket mer sparsamt planterade här. 

 

Berömda är vinerna från Wiltlinger Scharzofberg, Ortens konstanta söderläge och skifferförvittringsjordar från Devonperioden alstrar tillsammans med de extrema temperaturskillnaderna och de gamla rotstockarna viner med en oöverträffad Boucquet med tillhörande komplexitet. Detta gäller särskilt och mer specifikt viner från och med Auslesenivå på Prädikatsskalan. 

 

Även Saarburger Rausch, där röd lera blandar sig med skiffer , ger druvor som kännetecknas av en otrolig frukt som kan utmejsla även de högsta av sockerhalter. Seringer Wurtzberg, Ockfener Bockstein, Wiltinger Braune Kupp och Ayler Kupp är orter som egentligen har stor kvalitetspotential. Men som tyvärr urvattnades när 1971 års vinlag trädde i kraft och ökade vinlägenas areal på ett mindre hälsosamt sätt. Något som speciellt drabbade Ayler Kupp. Nuförtiden är endast ett fåtal odlare verksamma här. 

 

Ruwers nedre lopp ligger endast ett fåtal kilometer från Saars. Men vinerna från de två underdistrikten skiljer sig relativt tydligt från varandra. Ruwer ger viner som under kallare år kan te sig extremt syrabetonade, vilket särskilt kunde sätta en konsuments smaklökar på prov när ett torrt vin från Ruwer låg och väntade i glaset. Framförallt under den tid då man gjorde mer torra viner. I dagens läge så gör man under bra och dåliga år viner som präglas av en väldigt utpräglad karaktär. Särskilt när det kommer till viner på Prädikatsnivå. De bästa vinerna kommer från Karthäuserhofberg, Lorenzhofer Felslay och Kaseler Nieschen. Dessa odlas på grå och röda skifferjordar. Även om Ruwer inte kan visa upp många vingårdar så finns här några av världens främsta producenter av förstklassiga vita viner. 

 

Den mellertsa delen av Moseldalen, till vilken även lägen i Trier tillhör, är den mest kända delen av Mosel. Den smala och slingrande floddalen med sina snäva krökar vid trottheim, Piesport, Zeltingen eller Traben-Trarbach bjuder med sina kilometerlånga sluttande vinberg gång om annan på vyer som inte kan beskrivas på andra sätt än totalt imponerande. Detta präglar verkligen den bild av Mosel som omvärlden har. 

De dominerande grå och röda skifferjordarna ger tillsammans med sluttningarnas ideala söderlägen Rieslingvinerna en utomordentlig fyllighet och balans. Vinerna kan beskrivas som mer rikhaltiga här än i övre delen av Mosel. Understundom blir vinerna även väldigt kraftfulla. Härvid kan man beroende på de olika topplägena utmed Mittelmosel definitivt fastställa skillnader i vinernas karaktär. 

 

Rieslingviner från Trittenheimer Apotheke är väldigt rikhaltiga och koncentrerade med en rejäl finess. Ännu kraftfullare anses viner från Piesporter Goldtröpchen även om det är värt att ha i åtanke att vinodlingarna blev något för stora genom utökningen av lägen via 1971 års vinlag. Brauneberger Juffer-Sonnenuhr är ett av de mest välrenommerade lägena överhuvudtaget. Här producerar man med sina övervägande torra jordmåner förträffliga viner även under regniga och kalla somrar. Nästan av samma kvalitet som ovan nämnda Brauneberger är vinerna och läget från Kestener Paulinhofsberg. Detta även om lägets fulla potential knappast utnyttjas till det maximala. Tysklands dyraste vinläge är Bernkasteler Doctor där viner med en otrolig elegans produceras. 

 

Kommunerna Wehlen och Zeltingen (nordväst om Bernkastel-Kues) bildar tillsammans det berömda Sonnenuhr och det är ingen tillfällighet att en stor del toppodlare har sina hemvister här. Även vinerna från Urziger Wurzgarten, vars stigande lägen och röda sandstensjordar beginner sig längre ner längs floden och vinerna från Erdener Präläten utfaller något annorlunda där de förenar kraft, krydda och elegans från rieslingdruvan. 

 

Innan Mosel mynnar i Rhen tar floden en spektakulär vändning. Medan den har ett rakare lopp än mellan Cochem, Zell, bernkastel och Piesport så blir strandsluttningarna allt brantare, otillgängligare och fyllda av klyftor. Vilket betonar landskapets skönhet än mer. Bremmer Calmont i gränslandet mellan nedersta och mellersta moseldalen är det brantaste vinberget i hela Tyskland. 

Detta är den sista delen av moseldalen som i folkmunn kallas för Terrassenmosel. namnet har distriktet fått tack vare de gråbruna, smala och på vintern nästan direkt avvisande terrasser som landskapet är fyllt utav. Ett stort antal stenterrasser trängs här på en mycket liten yta och utnyttjar varenda kvadratcentimeter jord. Det finns därför ytterst liten plats för vinstockarna. Vilket försvårar vingårdsarbetet för bönderna. Även om området ligger mer norrut än Brauneberg, Kasel, Trier eller Saarburg så åstadkommer Terrassenmosel viner som är runda och inte överdrivet syrabetonade. Detta beror inte bara på terrasserna med söderläge och mosels breda vattenyta som reflekterar solljus. Utan även på de steniga och karga jordmånerna som ställer jobbiga frågor och hårda krav på rotstockarna. 

 

För att kunna hålla jämna steg med omtyckta Ober- och Mittelmosel har de bästa vinmakarna och gastronomerna i Terrassenmosel slagit sina påsar ihop och bildat föreningen "terrassenmosel" som under sommarmånaderna lockar med både kulinariska upplevelser och kulturella events. 

 

Med sina vinberg som är de brantaste utmed Moselfloden bildar Terrassenmosel en krönande avslutning på det här vinområdet. Oberoende av sin fantastiska potential så stod Mosel på 1970-80 talet för enklare viner med en ofta sötare och sliskig karaktär. Utan den där karaktäristiska syraskiftningen. Dessa viner var stora i framförallt Norra tyskland och i anglosaxiska länder. 

Idag är bilden fortfarande präglad av dessa viner. Men i dagens handel så är ungefär 50 procent av de viner som produceras främst av torr typ. Medans 30 procent av produktionen står för halvtorra. Det är en marknad som har transformerats. Dessutom så har de främsta vinbönderna mellan Saarburg och Winningen under de senaste 10 åren lyckats övertyga vänner av Rieslingviner om att man borde börja dricka Mosel igen. De började med att pressa viner från de bästa lägena kring Wiltlingen, Piesport, Bernkastel och urzig som gav druvan riesling och regionen all ära. Deras hemlighet bestod inte i koncentrationen på torra kvalitetsviner, utan på ett vinbergsarbete som innefattade 100 år gamla vinstockar där man endast tog ut skördeuttag om 40 hektoliter per hektar. Den här rörelsen som framförallt fick fans och anhängare i Mittelmosel imiteras nu överallt i Moseldalen.Oavsett hur olika vinera än blir efter detta synsätt så har de alla en sak gemensamt: Toppkvalitet och en strävan efter perfektion.