En historia om Rheingau
Kategori: Rheingau, Riesling, Rieslingland, Storytelling, Tyskland
Rheingau är tillsammans med Mosel den mest erkända vinregionen i Tyskland, och internationellt. Historian börjar med att romarna anlade vinberg i regionen och att även Karl den Store såg potential för vinodling i Rudesheim, där snön tydligen smälte lika fort som den kom.
Med en längd på trettio kilometer och en vinodlingsarea på 3100 hektar så tillhör Rheingau en av de minsta regionerna (Anbaugebite kallat i Tyskland). Men 78 procent av vinodlingarna täcks här av Riesling. Och det är rekordmycket om man drar en jämförelse med hur det ser ut i de tolv andra underregionerna som Tyskland skyddar under örnens vingar. Resten av odlingarna i regionen är stort sett fördelade på Spätburgunder och Muller-Thurgau.
Skördeuttagen i Rheingau är en aning över 80 hektoliter i genomsnitt. Vilket är mindre än vad andra regioner plockar ut i genomsnitt. Jordmånen i regionen är ofta väldigt djupgående och kalkbaserad
med inslag av grus, sand, lössjordar och i vissa fall även sandsten. Men jordmånsförhållanden är speciella, det finns ingen rät linje man kan dra som funkar som ett övergripande svar för regionen. Jordmånen skiljer sig till exempel från Rudesheims bransta sluttningar till en flacka jordarna mellan Eltville och Johannisberg vidare mot de mjukare kullarna vid Hochheim och Wicker som blickar åt Main. Jordarna påverkar vinets karaktär. Här är vinerna rent typiskt inte lika lätta och fruktiga som i till exempel Mosel. De är heller inte lika kraftfulla som i Pfalz eller Alsace.
Kvalitet har en lång historia i Rheingau. Det börjar med att på 1100-talet flyttade Cisterianmunkar till regionen från Bourgogne (mer specifikt från Clos Vougeot). Väl på plats grundade man ett av regionens mest framstående kloster: Kloster Eberbach. Det var framförallt genom dessa munkar som vinodlingen i Rheingau började få ett uppsving och ett helt annat kvalitetstänk. Eberbach blev centret kring munkarnans vinodling och samtidigt en av de viktigaste vingårdarna och handelsrörelserna i Europa. Symbol och kärleksbarn för Cisterianerna och klostret blev vinberget Steinberg. Steinberg fick en så nära religös betydelse att man valde att avgränsa det från andra vingårdar med hjälp av en mur. 1232 hade man planterat de första rankorna här, men det var inte förrän 1766 som muren stod färdig att beskydda vinberget. Idag är steinberg och Johannisberg två storheter som påminner om forna hjältedåd på sluttningar. Officiellt sett är de klassade som orter, vilket gör att de kan anges på etiketter utan de i vanliga fall obligatoriska kommunnamnet. Steinberg är idag klassat som ett av de kallare lägena, med nackdelen av att kunna producera gröna och äpplesyradominerade viner under sämre år. Men under bra och normala år kunnas visa upp en uttrycksfullhet och en kryddighet som visar prov på ursprung. Särskilt när det är möjligt att producera mer sent skördade druvor. Kloster Eberbach drivs idag av den Hessiska statsegendomen som förvaltas av intilliggande Eltville. Där även vinet produceras.
Vi har däremot benedikermunkarna att tacka för Rheingaus andra historiska storhet: Johannisberg. Schloss Johannisberg var ett kloster som byggdes på 1100-talet, men lät förfallas totalt till 1716. Det ersattes då av det nuvarande slottet som tronar och spejar ut över Rheingau. Schloss Johannisberg var inte bara ett av de första domänerna, det var det första renodlade Vinberget för Riesling.
Rheingaus framstående status i Tyskland visade sig länge genom utvecklingen av Vinbergs- och källarteknik. Här använde man de första vinfiltren och så uppfann man bland annat Spätlese. man drev även genom experimentiella metoder skörden av ädelrötade druvor till fulländning. Forskningsanstalten Geisenheim, för vinodling tog även sitt säte här.
Trots att vinerna från rheingau tillhörde den absoluta eliten i vinmakning under tidigt 1900-tal så drabbades man även här av en kvalitetskris efter det andra världskriget. Då hade man plötsligt stora problem att hänga med andra europeiska regioner på uppsving med kvalitetstänk. Under den här perioden så var det framförallt borgliga vingårdar och mindre gods som höll Rheingaus fana viftande. Det har visserligen blivit bättre sedan dess och Reinhartshausen, Vollrads Schönborn och Knyphausen har ännu en gång börjat klättra upp igen till att kunna jämförasd med regionens och tysklands elit.
Anledningen till tappet på den andra delen av 1900-taöet var ett mer affärsmässigt tänk. Där kvantitet före kvalitet premierades. Tunna viner med sockerchockerande karaktäristik producerades mer och mer tills det blev en dominant faktor på marknaden. Och inte heller de producenter som hade ett rykte att tänkapå gjorde något annat.
De söta åren följdes sedan åt av motsatsen. supertorra viner med en extremt hög syra. Och ja, det kanske känns som en logisk konsekvens att ta det som fått regionen att falla och göra precis tvärtom. Men det blir svårt när restsötma ånyo ska ersätta fyllighet och täthet. Man hittar liksom ingen balans i varken vin eller arbete.
Men sedan utvecklingen mot torrare viner så är det familjeproducenterna och inte adelsgodsen som står för fart och fläkt. Tillverkare som Breuer, Kunstler och Weil gör härliga produkter med ett tänk på kvalitet snarare än kvantitet.
