grandkrug.blogg.se

 

 

Här på odlingar utspridda över 1230 hektar vinmark produceras främst röda viner, men även en mindre del Rosé. Gamla skrifter nämner produktion av vita viner på 1500-talet, men idag däremot infinner sig inga vita viner inom ramarna för appellationen...

Gigondas ses ofta som en lillebror till Chateauneuf-Du-Pape. Med sina viner som visar på värde och mycket vin för pengarna för konsumenterna. Något som i ärlighetens namn kan vara ett problem i Chateauneuf-Du-Pape. Hanterat rätt så kan Gigondas visa på klass som mycket väl skulle kunna vara ett vin från Storebrors vingårdar. Vinerna vann en guldmedalj på den agrikulturella mässan i Paris 1856, men användes sedan främst till att ge kropp åt tunna viner från Bourgogne fram tills andra världskriget.  

Gigondas har likt övriga Södra Rhonedalen ett medelhavsklimat. Till skillnad från Norra delen av Rhone där klimatet är mer kontinentalt. Inom gränsen av själva appellationen ligger "Dentelles de Montmirail" som delar upp Gigondas i två delar. En varmare och en svalare remsa. Höjd är också en viktig del i att förstå vitikulturen i Gigondas. Druvor skördas nämligen upp till 600 meters höjd över havet.  Bergskedjan ger alltså upphov till ett speciellt mikroklimat som skyddar vindistriktet från dåligt väder. 

 

Det finns många typer av jordmåner i Gigondas. Från stora alluviala bergterasser på sluttningarna till mer sandiga och leriga jordtyper som sträcker sig till foten av Dentelles de Montmirail. Rent förenklat så kan man säga att jordmånen i Gigondas består av mestadels kalk och lera. 

 

Gigondas Rouge kan göras på upp till 80 procent Grenache, och minst 15 procent av kompanjonerna Syrah och/eller Mourvedre. Till detta får man kasta i maximalt 10 procent av övriga Rhonedruvor (förutom Carignan). Vinerna från Gigondas är kända för sin kraft, snarae än sin elegans. Detta beror till mångt och mycket på att klimatet är så pass varmt. Det är i vissa fall varmare här än i exempelvis Chateauneuf-du-Pape. Vilket gör att det inte är ovanligt att vinerna når en närmast fortifierad alkoholkänsla. Det är inte ovanligt att de bästa vinerna kan hålla sig upp till tio år i en källare, men då Grenache är den dominerade druvan i Cuvéen och det är en druva som bör konsumeras relativt ung så kan en måttstock på tre års lagring vara bra att ha med sig i bakfickan. 

 

Traditionellt sett så får vinerna jäsa på cementtank, men tack vare de moderna vindarna som blåser i vinvärlden så har många producenter och vinmakare börjat använda mer ekfat. 

 

* * *

 

Jag har tänkt på en sak, och det är säkert många med mig.  Vad är egentligen skillnaden på Syrah, Shiraz och Petit Sirah? 

Syrah och Shiraz är exakt samma druva. Mycket som förhållandet mellan Pinot Gris och Pinot Grigio eller Primitivo och Zinfandel. Så oavsett om du skulle ha en Syrah eller Shiraz i glaset så kan du vara säker på att det är samma vitikulturella barn du har i glaset. 

 

Fransmännen och egentligen hela gamla världen kallar druvan för Syrah, medans de goa gubbarna från Australien kallar den för Shiraz. Över tid så har en skillnad i stil kopplatr till de olika namnen utvecklats. Medans Australiensarna gillar att producera stora, fruktiga syltbomber så är fransmännen lite mer återhållsamma med flirtig frukt och satsar med på balans och struktur. Det har givetvis med klimat att göra också. Då det är lite varmare i Australien än i Norra Rhonedalen. Till exempel. 

 

Petit Sirah å andra sidan är en helt annan druva som egentligen bara är med i snacket för att den harv ett namn som påminner om Syrah. I alla andra länder i de med fransk anknytning så heter den Durif, och är inte ens på något sätt släkt med Syrah/Shiraz. Viner från Petit Sirah är stora och svarta med många nyanser av mörk frukt. 

 

* * *

Nästa gång kommer vi gå vidare med Vacqeyras!

 

Puss å kram, ses på stan!

 

/Grandis