grandkrug.blogg.se

På 1300-talet då påvarana hade sitt residens i Avignon istället för Rom så valde många av dessa mäktiga herrar att bygga sommarslott i den by vi idag kallar för Chateauneuf-du-Pape. Rakt översatt: "Påvens nya slott".Och Påvarnas odlingar gjorde på det sättet traktens viner vida kända. Vingårdarna finner sig belägna runt byn med samma namn och kring de närliggande byarna Bedarrides, Courthezon och Sorgues mellan Avigon och Orange. Över 110 000 hektoliter vin produceras här varje år. Dert är faktiskt så att mer vin görs från den här appellation i Södra Rhone än vad man gör i hela Norra Rhone. 

 

Distriktet har en odlingshektar på cirka 3200 hektar, och jordmånen är väldigt varierande och klimatet kan beskrivas som ett medelhavsklimat då man klättrat ganska långt ner söderut vid det här laget. Det är delvis därför många av vinerna är Cuvéer på de olika druvor man får lov att använda i appellationen. För att kunna etablissera en vis stil på vinerna. På många delar i appellationen så är marken och jordmånen täckt av så kallade "Galets". Det vill säga, små runda stenar som samlar på sig värme under dagen och ger ifrån sig under natten. Ett litet trick som hjälper druvorna att mogna. 

 

Till skillnad från Norra Rhonedalen där Syrah härskar som en liten saftig, men muskulös herre på täppan så är det Grenache med hov som bestämmer hur saker ska vara i Södra Rhone. Traditionellt sett så är det 13 druvor som får användas för produktion av Chateauneuf-du-Pape. Dessa är för blå: Cinsault, Counoise, Grenache, Mourvedre, Muscardin, Picpoul Noir, Terret Noir, Syrah och Vaccarese. För gröna druvor: Clairette blanc, Clairette Rosé, Bourbolenc, Grenache blanc, Grenache Gris, Picpoul Blanc, Picpoul Gris, Picardin och Rousanne.

Man brukar säga att druvorna fungerar som ett recept. Att varje druva ger en viss egenskap till vinet. 

Ett exempel på ett sånt recept kan vara att man använder Grenache för att ge vinet en elegant framtoning till att börja med, som nästan drar lite åt sylt vid rätt mognad. Till det så tillsätts Syrah för att bidra med färg och örtighet, Mourvedre får sedan vara med och leka för att bidra med både tanninstruktur och alkohol. Två stilar förekommer i röd Chateauneuf-du-Pape. Den ena som kan beskrivas som kraftfull, alkoholstark med envisa tanniner och toner av mogna röda bär och plommon och den lite svalare, eleganta stilen som mer beskrivs som bärig och elegant. Övergripande är att vinerna aldrig får ha lägre alkohol än 12,5 procent. 

 

Då Grenache är en druva som är oerhört känslig för oxidation så vinifieras den väldigt sällan på träfat. Cement som inte släpper in lika mycket luft är istället att föredra. Därför är den vanliga tekniken med små ekfat inte alls särskilt vanlig i Chateauneuf-du-Pape. De andra druvorna låter sig kultiveras på större och äldre ekfat, vilket inte ger samma eksensation som med de mindre. 

 

När man tillverkar vita viner så är det självklart att man inte använder några röda druvor, utan istället de andra sex som är tillåtna för produktion av vit Chateauneuf-du-Pape. Grenache Blanc och Roussanne ger de vita vinerna frukt och textur, medans Picpoule Blanc, Bourbolenc och Clairette bidrar med syra, mineraltoner och floral karaktäristik. Det är inte ovanligt att Roussanne på fat bara vinifieras heller. 

 

Det finns inga proportioner på hur mycket av varje druva som egentligen får lov till att användas. Så, enligt teorin så kan man framställa endruvsviner från vilken som helst av dessa druvsorter. Men praktiskt sett så domineras dessa av Grenache. Vissa producenter som Chateau de Beaucastel använder alla arton sorter, medans en producent som Chateau Rayas endast vinifierar Grenache. 

 

* * *

 

Det var en liten guide på vinerna från Chateauneuf-Du-Pape. Nästa gång kommer jag gå igenom de andra lite mindre appellationerna och skatterna som gömmer sig i Södra Rhone. För ja, man behöver inte vara döpt efter påven för att göra gott jävla pang i ett medelhavsklimat. Så är det ju. Och det är sen gammalt. Så Gigondas med brorsor. Vi är på väg!

 

/Grandis