grandkrug.blogg.se

Det här är ett vin som är känt redan sedan innan den franska revolutionen (Cardinal Richelieu sägs ha varit en stor beundrare...)

Cornas är keltiska från början och betyder "Burnt earth". Det är en av de minsta appellationerna i Rhonedalen (med sina 75 till 90 hektar, beroende på källa), och producerar endast röda viner gjorda på druvan Syrah. 

. 

Cornas skyddas till mångt och mycket av Mistralvinden, som sveper in över dalen och ser till att rankorna med sina druvor håller sig torra och fräscha. Detta bidrar till att det är den appellation i norra Rhone som påbörjar sin skörd först av alla. 

 

Klimatet i Cornas kan beskrivas som kontinentalt klimat med en vitt spektrum av jordmån. Vingårdarna belägna mest norrut kring Les Chaillots innehåller krita, men är mestadels sandigt och stenigt. 

 

Den soliga sektorn av "Quartier de Reynard" har en jordmån baserad på granit, med planteringar av rankor på cirka 300 meters höjd. 

 

Till söder, nära "La Cote" och "La Combe"domineras jordarna av lera. 

 

Till skillnad från andra appellationer i Norra Rhone så är det inte tillåtet med vita druvor i Cornas. 

 

En av de allra minsta appellationerna i Frankrike med sina plantager utspridda på 3,4 hektar. Här produceras mestadels Viognier. Hela appellation ägs av en enda producent, nämligen Chateau Grillet. En producent som gjort sig kända för deras smala bruna flaskor som lätt kan kännas igen, och att man fram tills på 1980-talet envisades med att buteljera i 70cl-format.

 

 

Vinrankorna finner sig planterade på sydsluttande terasser på branta granitsluttningar, inte helt olik den i Condrieu. Lite förenklat kan man säga att Chateau Grillet rent stilmässigt är en förlängning av Condrieu. Den utpräglade tanken är att vinerna skall drickas med viss mognad, men smakar även bra i yngre dager. 

 

En appellation som innefattar plantager på 65 hektar vinodlingar där Marsanne och Rousanne är de druvor som används flitigast. Där Marsanne står för cirka 90 procent av alla planterade druvor. Stilen som produceras är mest mousserande vin, gjort på traditionell stil. Lite som Champagne, men ändå ganska långt ifrån. I allafall kvalitetsmässigt. Vinerna produceras för att drickas unga.

Rankorna som utgörs till grund för vinerna växer och kultiveras på granitjordar. 

 

En appellation som täcker mest land, men som är näst störst i förhållande till rankor planterade. Här kultiveras cirka 700 hektar. Syrah är den stora, starka boxaren som plockar hem priserna. Medans de röda vinerna är störst så är det tillåtet med upp till tio procent Marsanne och Rousanne i ett rött vin från Saint-Joseph. Vita viner från appellationen kan göras från Marsanne och Rousanne. 

 

Rankorna växer på granitbaserade terrasser kring den plats där Rhonefloden ringlar sig fram. 

 

Saint-Joseph åtnjuter ett kontinentalt klimat, precis som sina andra grannar i Norra dalen av Rhone. Med kalla vintrar och hård Mistralvind som kan hänga kvar till våren nalkats. Appellationen är döpt efter en vingård av samma namn, som fick sitt namn efter ett helgon vid namn Saint-Joseph. Han betraktades som beskyddaren av hånade och föraktade makar. Den vingården ägs idag av producenten Guigal.

 

Det sägs att många av vinerna från Saint-Joseph skall konsumeras medans man väntar på att vinerna från Hermitage och Cote-Rotie skall mogna. De bästa exemplaren hittas i södra delen av appellationen, med rankor som kan vara mer än 100 år gamla. 

 

På de branta sluttningarna söder om den franska staden Vienne hittar den vinentusiastiske ett av Norra Rhones största och mest långlivade viner: Cote-Rotie. Rakt översatt så betyder Cote-Rotie "Roasted slopes". Vilket ger en fingervisning om de många soltimmar dessa sluttningar mottar. Vinregionen täcker planteringsmässigt 200 hektar planterade på sluttningar som mer än ofta vätter åt antingen syd eller sydöst, för att uppnå maximal exponering av solljus. 

 

Cote-Rotie delas in i två undersektioner: Cote de Brune (The Brown Slopes) i norra delen av appellationen, med mörk, järnrik schist som jordmån. Och Cote Blonde, med sina bleka granitjordar. Den bergiga jordmånen är essentiell för vinrankan, framförallt under Mistralsäsong då granit och schist hjälper till att bibehålla värme genom både dag och natt. Erosion är vanligt förekommande, men vissa vinmakare och producenter har gjort det till en vana att bära upp de fallna stenarna till de branta sluttningarna igen. 

 

Vinerna som produceras är röda och får blandas upp med maximalt 20 procent Viognier för att ge den kraftfulla färdiga produkten lite rondör. Enligt appellationsreglerna måste dessa två druvor jäsas samtidigt, i en metod som kallas "Cofermentation". Vilket ger vinerna en både kraftig och köttig karaktär samtidigt som vinet kan ta sig ett väldigt örtigt och floralt uttryck. En måttstock som appliceras ofta på vinerna från Cote-Rotie är att de sällan är drickfärdiga förrän tidigast fem till sex år, men välgjorda exempel kan kräva uppemot femton år för att stabiliseras och komma till sin rätt smakmässigt. 

 

Vinerna från järnrika jordarna i Cote de Brune har en tendens att vara mer tanninrika och fylliga, medans Cote Blonde ter sig mer elegant och balanserat. Namnet på de två undersektionerna sägs komma från en landägare som hade två döttrar: en med brunt hår och en annan med blond hårfärg, men med två helt olika personligheter. Där den brunhåriga var eldigare och den blonda mer mogen i sitt leverne.

 

På senare år har viner från enskilda vingårdar i regionen fått ett uppsving, mycket tack vare Marcel Guigal hos drakproducenten med samma efternamn, som är en pionjär för detta. Allt handlar givetvis om att visa på terroir. De bästa vingårdarna anses vara: La Chatillone, La Chevaliere, La Garde, La Landonne, La Mouline och La Turque. 

 

Tills för några år sedan så kunde Cote-Rotie knappt mäta sig med stora starka Hermitage om att vara Norra Rhones stolthet. Men tack vare producenten Guigal och kärleken till Rhone från internationellt erkände vinskribenten Robert Parker så ökade efterfrågan på vinerna. 

 

Vinerna som produceras under denna appellation är endast vida, helt exklusivt, och på druvan Viognier.  Som i många andra fall i Norra Rhone så åtnjuter även Condrieu ett kontinentalt klimat med plamnteringar idealt sett på granitjordar. De väldränerade granitjordarna samlar på sig värme om dagen och ger ifrån sig det om natten. Vilket är fördelaktigt under perioden då Mistralvinden kan skapa så mycket oreda. Condrieuplantagen täcker över 500 hektar, och de bästa vingårdarna är de som har ett naturligt skydd mot hårda vindar. 

 

Druvan Viognier i Rhone är en klon som naturligt sett ger ifrån sig mindre skörd, än i exempelvis Ardeche-regionen i Frankrike. Vid vinifikation så kan den som letar hitta toner av exotiska frukter med torkade inslag. Det är, huruvida, en druva med naturlig låg syra. Vilket ger en utmaning till vinmakare i appellationen. Man vill ju inte att vinet ska blekna i mängden. En del använder sig av malolaktiskt jäsning, medans vissa tittar åt andra hållet. Eller blundar. 

 

Viognier från Condrieu bör enligt tradition drickas inom tre till fyra år. 

 

Som Norra Rhone generellt så producerar Crozes-Hermitage mest röda viner på Syrahdruvan. Det är den största appellationen sett till planteringar i Norra Rhone som uppgår till stadiga 1020 hektar vinrankor. De röda vinerna får blandas med en liten del vita druvor. Från sorterna Marsanne och Roussane. En del vitt vin görs också. Baserat på Marsanne och/eller Rousanne. 

 

Appellationen börjar norr om staden Tain L'Hermitage och fortsätter runt byn Gervans med sina syd-till-sydvästsluttande granitjordar och planteringar. Odlingarna sträcker sig sedan till Larnage, där landskapet blir plattare och höjs sedan igen när de närmar sig Tain och byn Mercurol, innan odlingarna vrider sig åt väst. I denna region är jordmånen väldigt stenig med inslag av sand och lera. 

 

Crozes-Hermitage är känt för sin stora andel kooperativt vin. Där bland annat Cave de Tain tar en stor del av de druvor som odlas och Jaboulet (en stor producent) tar en annan stora del och står dessutom som ägare till några egendomar med bra läge. Även om det är tillåtet att vinifiera sina röda med vita druvor så går utvecklingen mot att mer och mer druvrena viner från Syrah görs. 

 

Crozes-Hermitageviner delar den distinkta örtigheten som man kan hitta hos Hermitage. Men, upplevs som färdiga att dricka lite fortare än sin finare kusin.

 

Hermitage ligger beläget söder om Lyon i Norra Rhonedalen. Likt många andra appellationer i Norra Rhone så görs det mestadels röda viner på druvan Syrah här. Men även lite vita viner förekommer produktionsmässigt. Det är dock inga det pratas nämnvärt om. För de vita vinerna är druvorna Marsanne och Rousanne ansvariga. 

 

Appellationen tar sin början vid staden Tain L'Hermitage med sluttningar som varsamt vrider sig åt sydväst och som kan delas in i olika vingårdar:  Les Bessardes till väst, L`Hermite och La Chapelle på toppen av berget följt av Bessards, Le Meal, Le Greffieux och Murets till öst. Detta med 345 kvadratmeter utspritt över 1,4 kvadratkilometer. Jordmånen består mestadels av granit och grus, och appellationen Hermitage producerar årligen runt 700 000 flaskor av sitt vin. 

 

De röda vinerna måste minst innehålla 85 procent Syrah, till det så kan man lägga till en del av 15 procent Marsanne och Rousanne. På grund av sin höga nivå av tannin så är detta högst lagringsdugliga viner, och har en tendens att behöva lagras längre än både australiensisk Shiraz och amerikansk dito. I vissa fall är det inte ovanligt att de får spendera upp till 40 år i källare. 

 

De vita vinerna på Marsanne och Rousanne blir fylliga och rika på frukt i karaktären. Och kan åldras upp till femton år med värdighet. 

 

Det sötare Vin de Paille, eller straw wine som det heter översatt produceras också här. 

 

Vinet och området har fått sitt namn från det lilla klostret som ligger uppe på eremitklippan där vinerna sträcker ut vid Tain L'Hermitage. 

 

* * *

 

Nästa gång som vi ses så här över skärmen så tänkte jag att vi skulle lära oss att grovhångla med Grenache från Södra deklen av dalen vi kallar Rhone. Om inte annat ska vi krama den på lite information och så. Det händer grejer där, och det är inte bara Chateauneuf-du-Pape man gömmer i trollkarlshatten. 

 

Till nästa dans!

/Grandis