grandkrug.blogg.se

The Wine Voice of The People. Sorry People.

Tankar kring vin och service.

Kategori: Allmänt

 
Det finns en svårighet att ladda om efter en hektisk säsong. Det finns också en svårighet i det faktum att man måste börja släppa taget om alla de människor som kommit en in på bara skinnet. De hittade själar som man lärt sig att älska. Men sånt är livet, och man kommer förmodligen se tillbaka på den här tiden när man blir äldre. Lite som Plura sjunger i "Fulla för Kärlekens skull": "Jag kunde lämna allt och alla, jag bara bytte roll och scen"
 
* * *
 
Jag har funderat mkt på vin, service och inställning på Restaurang. Det här fabulösa sätt för Sommelierer att överbevisa för gästen vad det är man kan. Där man ska namedropea allehanda obskyra druvor, jordmåner, Kossan som står och betar på åkern två kilometer öster om vingården, Vinmakarens frus brors dotter osv. Och de där hemska och egentligen intetsägande doft och smakprofilerna som gjort sig poulära genom systembolaget och vinrecensenter som ljugit ihop saker i public service. 
 
Om du nu tänker efter. Du ska sälja ett vin, du vill presentera det för gästen.
Vad vill gästen veta? Är gästen i fråga på en föreläsning i syfte om att lära sig mer om vin, eller är gästen ute på lokal för att ha en trevlig stund med några vänner? Vill gästen ha en bra kombo till maten, eller vill gästen ha ett facit på hur jävla duktig just du är? Båda scenarior förekommer givetvis. Men jag kan lova dig att det nästan alltid är upplevelsen av måltiden som helhet som är målet. 
 
Vi lever inte i en Krogvärld där Fine dining är det coola längre. Ödmjukhet är nåt man kommer långt mycket längre på än vita handskar och pressveck på kostymbyxorna. Kunskapen är fortfarande viktig, men skiftet från Fine dining till Humble dining har flyttat scenen till gästen, där kyparen spelar en viktig biroll. 
 
* * *
 
Drack Chateau Palmers Alter-Ego 2009 för ett par dagar sedan. Ett vin som visar på helt magnifik Merlotelegans, uppblandat med animaliska toner. Fylligt till tusen och piggt som satan. Tanninerna var kanske av det hårdaste slaget, och vinet hade mått bra av ytterligare några års lagring. Jag ger det 89/100 poäng. 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: